Älskade mormor

Min mormor somnade in igår. Jag vet inte vad jag ska känna då allt är som en chock men ändå inte.
Min pappa fyllde 50 på torsdagen och på lörsdagen hade vi stor fest för honom men när halva kvällen gått så ringde dom från mormors hem och berättade att hon blivit dåligare och att de inte trodde att hon skulle överleva natten så vi som kunde åkte in till henne och satt med henne ett par timmar men sedan så kom en sköterska och sa att vi inte kunde sitta allihopa där hur länge som helst för att hon inte visste, det kunde ta flera dagar så vi sa att vi skulle åka hem men att de skulle ringa så fort det blev någon förändring. Jag och mamma kom hem ca. 02,00 på natten och jag somnade som klubbad, vaknade sedan på morgonen av att jag hörde mamma prata i telefonen och förstod då att det hade blivit sämre. Jag hade så gärna velat följa med idag också men jag och sambon skulle hem för att städa inför visningen ikväll, klockan 10 ungefär så ringde mamma och sa att mormor somnat in lugnt och fint :(
När min morfar fick bort för ca. 1,5 år sedan så var jag med, och allt kändes mer verkligt, men nu känns allt bara konstigt, men det kommer väl!

Älskade mormor, vila i frid och vaka över bebisen i magen!